Är så sjukt trött på att denna värld som verkligen består av en bunt veklingar som inte kan stå på sig för 5 fucking öre. Utan de ska alltid ta den enkla vägen som grupptryck osv. Oftast är det de som faktiskt inte gjort något som råkar illa ut för att det finns människor som har någon form av makt över andra människor. Och det människor de har makt över bruka oftast inte ens tycka om den personen som har "makten" utan gör det bara för att de inte vågar göra annat. Men de få människor som faktiskt står på sig är oftast dem som får skiten hela tiden, de som faktiskt står rakryggade och säger som de tycker och tänker. Medans andra går bakom ryggen med det.

Jag tillhör den sorten som skiter i vad andra tycker och tänker om mig, jag är också den personen som oftast säger vad jag tycker och tänker. Jag ser ingen mening med att fjeska och gulla med människor. Jag anser att det är bäst att de får höra sanningen nu direkt, för sanningen kommer alltid fram förr eller senare, och den sårar ofast mer destu längre tiden går. Men det betyder också att jag oftast får mycket skit för att jag står för vad jag säger. Men det är något jag måste leva med och acceptera. För en sak vet jag, jag är något fruktansvärt ärlig och jag kan stå rakryggad!

Lite tankar och funderingar.

Någon mer än jag som tillhör den gruppen som säger vad dem tycker och tänker?