I want you to know it's a little fucked up,
That I'm stuck here waitin', no longer debatin',
Tired of sittin' and hatin' and makin' these excuses,
For why you're not around, and feeling so useless,
It seems one thing has been true all along,
You don't really know what you've got 'til it's gone,
I guess I've had it with you and your career,
When you come back I won't be here.


No I won't be here..


Dina chanser är slut, jag vet att du inte bryr dig men en dag kanske du gör. Och när om nu den dagen kommer så kommer jag inte att finnas här, dina chanser är slut och det finns nog ingenting som kan ändra mig till att ge dig en sista chans. Du har haft hela mitt liv på dig att övertyga mig om att jag/Isa är det bästa och mest värdefulla för dig. Men inte en enda gång har du bevisat det. Isa kom in och nämde dig idag/nyss, jag brukar inte ängna dig några tankar de gör mig bara arg, ledsen och besviken. Men nu ängnade jag dig faktiskt några tankar.. Och jag kom på att jag faktiskt har en blogg nu.. Endel säger att "bloggen" är ett bra ställe att skriva av sig så nu tänker jag testa. När jag gör som nu faktiskt ängnar dig en eller två tankar, kan jag inte sluta att bli så frustrerad, jag känner mig bara så himmla orättvisst behandlad.. Varför skulle just jag få en som du? Varför undrar jag. Samtidigt som jag undrar hur du kan skita i oss så som du gör. Isa sa till mig häromdagen att det var 3 månader sen nu.. Igen.. Och jag antar att de kommer bli så himmla mycket mer än 3 månader.. För jag tänker inte försöka mer, I'm done with that! Så vi får väl se, inte för de kommer att få mig att ge dig några fler chanser.. Jag gav dig 16,5 år av chanser.. Men de hade iallafall kännts lite bättre. Men men.. Nu har jag fått skriva av mig lite!

Skönt vare nu, nu ska jag lägga dig åt sidan igen. Ser ingen mening med att ängna dig några fler tankar än såhär.